Att älska en råtta och en man

Så mycket känslor! Pust, Vilken dag det har varit.
Lite tråkigt är det att min lilla älskade Oliver, min bäbis, min charmiga, nyfikna, fantastiska ökenråtta, har fått en cancertumör.
Usch, jag blir allt lite ledsen i ögat när jag tänker på det. Eller när jag tänker på hur ensam hans kompis Teo kommer att känna sig. Dom har ju aldrig varit ensamma förut!
På något sätt känns det som om de känner på sig vad det är som ska hända, att Oliver kommer att dö.. För de har betett sig annorlunda nu ett litet tag. De har varit mycket mer kärleksfulla och lugna med varandra. Det har inte varit en lika stor hysteri och aktivitet i deras lilla hjul som annars brukar gå på högvarv och det har varit mycket sömn dygnet runt.

Mitt hjärta bubblar över när jag kikar in i buren och ser dom ihopkurrade tillsammans nu. Men man får tänka på den fina tiden som dom fick tillsammans, som jag fick tillsammans med dem och vad vi har fått uppleva.
Det låter kanske lite löjligt att göra det till en sådan stor grej när det bara handlar om en liten ökenråtta. Men han har varit med en stund, så det känns i hjärtat.

På tal om hjärta och allt som hör kärlek till så fick jag nyss ett sms ifrån min fina Daniel. Han har varit borta i Lysekil ett bra tag nu, typ en vecka ifrån idag. Hur som hellst så började smset med "älskling", och bara det lilla ordet fick det att skutta till i hela mig när jag läste det. Ibland får man bara en våg av känslor över sig, som får en att förstå hur mycket man håller av en människa och oj vad mycket och starka känslor jag plötsligt blev medveten om.
Jag saknar honom nu, mycket. Han är en sån tiopoängare!
Men det är saknad på ett skönt sätt. Jag njuter av att få ha de känslorna. Att få ha någon att längta efter, att kunna känna sådana känslor överhuvudtaget. Det är faktiskt härligt!

Som temat är i Gilead nu i September: Life is Beautiful!

Att vara på väg

Nu är sommaren och ledigheten över för min del. Man märker hur nätterna börjar bli mörkare och mörkare, men jag ser faktiskt fram emot vintern i år!
Jag har visioner om mysiga kvällar i höst- och vintermörkret där varm choklad, familjespel, tända ljus och regn smattrandes mot fönsterrutorna är inblandat i en härlig kombination.
Mums. Mörkrets tid är verkligen mysighetens tid också!
Sen så tänker jag verkligen inte bli instängd i min lägenhet bara för att graderna sjunker och solen tar semester, nej jag tänker gå och åka på det ena äventyret efter det andra ändå!
Kanske det är dags att lära sig åka något i stil med skidor eller snowboard i år?
Det känns lite lagom mobbat att inte ha kläm på det som "alla andra" klarar galant, men jag känner samtidigt inte för att åka iväg på någon riktig skidsemester. Det kanske hade varit jättehäftigt? Vem vet. Men när jag tänker på det just nu så känns det som om det kommer bli för mycket på en och samma gång. Jag har ju en liten tendens till att bli irriterad i backen, speciellt när det inte riktigt går som jag vill och det verkligen är någonting jag inte gillar. Helscary. I vanliga fall brukar jag ha koll på mitt humör.

Resa någonstans är jag däremot grymt taggad på! Jag kommer nog bli ganska så bortskämd när det gäller att resa. Jag känner hur jag får mersmak på att bege mig ut i världen ju mer jag pratar med folk ifrån andra kulturer eller upptäcker nya resemål själv.
Ibland får jag sådana ryck att det känns som att det inte alls spelar någon roll vart jag beger mig, bara jag kommer iväg någonstans!
Jag är nog lite för spontan för mitt eget bästa. Men behöver det verkligen vara någonting dåligt? Jag är ju bara den jag är, den jag blivit skapt till. Gud har nog en plan för min personlighet med, han brukar ju vara grym på att vända det mesta till det bästa!

Planerna finns i luften att det kanske blir en Indienresa till vintern! Det hade varit grymt ballt känner jag.. Ska fila, planera och spara lite mer på den. Men jag hoppas verkligen att det blir av! Allt på grund av att man tog kort åt en indier häromdagen :)

Nu ska jag nog få lite sömn känner jag. Det känns som en vettigt idé! Godnatt.