Att vara förälskad!

Nu är det så. Nu är det vi! Nu är han min!
"Pojkvän"
Jag får ofta smaka lite på orden. Det känns fortfarande så ovant att säga så.
Bra känns det definitivt! Men orden har inte riktigt lagt sig tillrätta i munnen.
Men oh, han är så fantastisk! På alla sätt som går, hela den han är!
Jag kan inte sluta titta på honom, för han är ett sånt stycke ögongodis! Och jag kan inte sluta lyssna på honom, för han har så mycket gott att säga.
Jag blir glad av honom. Det bara firas med fyrverkerier i hela min kropp och han får mig lätt att skratta alla skratt jag har.
Vi har saker som nästan bara vi förstår.
Det är någonting utav det bästa! Saker vi kan göra skulle säkert många rynka på näsan åt, men vi förstår dom och vi tycker om dom, så därför gör vi det ändå! Oberoende av vad andra tycker och tänker.
Vi är unika och det är så fint <3
Ju mer jag lär känna honom och ju mer jag träffar honom, desto mer upptäcker jag fler fina sidor som får mig att bara känna ännu starkare känslor.
Jag känner mig stolt när jag står vid hans sida.
Han är äkta. Han är sig själv.
Han får mig att smälta och sakta rinna iväg.
Han delar min tro. Han drar mig åt rätt håll i livet.
Han är positiv. Han är smart. Han är musikalisk.
Jag skulle kunna hålla på i en evighet!
Han är helt enkelt underbar och det är ofattbart att han är min.

Jag njuter av livet.
Min framtid ser så vacker ut.